Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Om söndagseftermiddagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 121
halvvägs ut ur skon. Han vågade ej lyfta
ögonen.
Luften låg kvav och tryckande. Himlen
var betäckt av ulliga vita moln. Ej en
vindfläkt spårades. Inte ett blad rörde sig.
Trädgården var inklämd mellan höga murar. På
andra sidan tog världen slut.
Flickan hade gått ut med en grannkvinna.
De voro helt allena, de sade ingenting; de
kunde ingenting säga. I blindo plockade han
på Sabines knän, hans händer darrade, då
de bland de kyliga släta ärtskidorna mötte
Sabines skälvande fingrar. Ingen av dem
förmådde fortsätta. De sutto orörliga utan att se
på varandra. Hon lutade sig tillbaka med
halvöppen mun och hängande armar, han
stödde sig mot henne och kände längs hela
vänstra sidan värmen som utstrålade från
hennes kropp. De flämtade. Christophe tryckte
sina heta händer mot stenplattan för att
avkyla dem: den ena handen kom att vidröra
Sabines fot, som krupit ut ur skon, och den
blev liggande kvar utan att han hade kraft att
lösgöra den. En frossbrytning genomilade dem
båda. Det svindlade för dem. Sabine böjde
sig iskall med fuktig panna över Christophe.
Välkända röster väckte dem ur detta rus
och kommo dem att våldsamt spritta till.
Christophe reste sig upp med ett enda språng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
