Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Om söndagseftermiddagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
JEAN-CHRISTOPHE
och hoppade över staketet. Sabine samlade
ihop skalen i sin klänning och gick in. Från
gårdens andra sida vände han sig om. Hon
stod på tröskeln. Deras blickar möttes. Små
regndroppar började slå mot trädens
lövverk ... Hon stängde sin dörr. Fru Vogel och
Rosa kommo hem. Han gick upp i sitt rum.
Den gulaktiga dagern slocknade, dränkt
i en häftig regnskur. Han steg upp från
bordet, driven av en oemotståndlig ingivelse.
Han sprang till sitt stängda fönster och
sträckte armarna mot fönstret mitt emot. I
samma stund såg han — eller tyckte sig se
— just i detta fönster — bakom de stängda
rutorna i rummets halvskymning Sabine, som
sträckte armarna åt honom.
Han rusade ut, störtade nedför trappan,
sprang till trädgårdens staket. Glömsk av
faran att bli ertappad, stod han i begrepp
att stiga över inhägnaden, då han såg dit upp,
där hon nyss hade synts... Luckorna voro
tillslutna, hela huset tycktes sova. Gamle
Euler, som skulle gå ned i källaren, ropade
på honom. Han återvände samma väg han
kommit. Han trodde sig ha drömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
