Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Rosa, som nu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
JEAN-CHRISTOPHE
sig i grund om man trodde att man skadade
henne på detta sätt. Allt tadel gjorde henne
ännu mer tilltalande och lät hennes godhet
framträda ännu bjärtare.
Amalia kände att hon gått för långt, men
hon ville inte smälta en sådan tillrättavisning,
och nu bragte hon striden över på ett annat
område. Hon sade att detta tal om godhet var
alltför lättvindligt; med det ordet ursäktades
allt. Det var minsann bra bekvämt att anses
god, då man ej brydde sig om någon eller
något och aldrig uppfyllde sin plikt.
Christophe genmälde, att den förnämsta
av alla plikter är att göra livet behagligt, men
att det finns människor för vilka plikten
enbart består i att söka allt som är fult och
avskräckande, som tråka ut andra, som hindra
deras frihet, som besvära, såra, plåga vänner,
familj, tjänare och först och sist sig själva.
Må Gud bevara oss, som för pesten, för sådant
folk och en sådan plikt I
Tvisten tillspetsades. Amalias ton blev
allt bittrare och Christophe stod henne inte
efter. Enda resultatet var att Christophe
hädanefter med flit visade sig så mycket som
möjligt tillsammans med Sabine. Han gick och
knackade på hennes dörr; han skämtade och
skrattade med henne, och han valde just de
stunder då Amalia och Rosa skulle se honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
