Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Sabine hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
JEAN-CHRISTOPHE
varje utfärd. Nu var det ett år sedan hon
varit utom staden; hon njöt också dubbelt av
minsta småsak. Allt detta var ej nytt för
Christophe, men han älskade Sabine och
liksom alla älskande såg han varje föremål
genom hennes ögon, han deltog varje gång
hon hoppade till av glädje, han överdrev
och upphöjde hennes förnimmelser, ty i det
att han smälte samman med den älskade,
förlänade han henne sin egen själ.
Vid ankomsten till kvarnen funno de
gårdens folk och ett flertal gäster, som
mottogo dem med ett öronbedövande larm;
hönsen, ankorna och hundarna stämde även in.
Mjölnaren Bertold, en ljushårig jätte, med
fyrkantigt huvud och breda skuldror, lika
tjock och stor som Sabine var liten och späd,
lyfte sin lilla syster i sina starka armar och
satte varsamt ned henne, som om han fruktat
att hon skulle gå sönder. Christophe märkte
snart att den lilla systern, sin vana trogen,
gjorde allt vad hon ville med honom och att
han, trots sitt plumpa gyckel med hennes
lättja, hennes nycker och tusende fel, dock
var färdig att falla ned och kyssa hennes små
fötter. Hon tog det bara som en naturlig sak.
Hon fann allt naturligt och blev aldrig
förvånad över något. Hon gjorde sig inte besvär
för att bli älskad. Det tycktes henne mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
