Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Sabine hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
JEAN-CHRISTOPHE
snabba fåglar. Tid efter annan lade en båt till,
ett par personer stego ur; de stannade på
stranden och viftade åt dem som avlägsnade
sig. Den lilla truppen blev allt glesare; den
ena rösten efter den andra löste sig från den
samfällda sången. Slutligen voro de allena:
mjölnaren, Sabine och Christophe.
De återvände i samma båt drivande med
strömmen. Christophe och Bertold höllo i
årorna, men de behövde inte ro. Sabine satt
i aktern och pratade med brodern under det
att hon tittade på Christophe. Samtalet tillät
dem att ostört se på varandra. Aldrig skulle
de kunnat det om ordens bedrägliga ljud
tystnat. Orden tycktes säga: »Det är inte alls
er som jag ser.» Men blickarna sade: Vem
är du? Vem är du? Du, som jag älskar, vem
du än är!...
Himmelen mulnade. Dimmorna stego upp
från ängsmarkerna, floden ångade, och solen
slocknade i ett vitt töcken. Sabine svepte
fruset in sig i sin lilla svarta schal. Hon
föreföll trött. Då båten, som följde stranden,
gled in under pilträdens hängande grenar,
slöt hon ögonen. Hennes späda ansikte var
likblekt, läpparna fingo ett smärtsamt uttryck.
Hon rörde sig ej — hon tycktes lida — ha
lidit — vara död. Christophes hjärta krympte
samman. Han böjde sig fram mot henne, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
