Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - De skildes tidigt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
JEAN-CHRISTOPHE
ännu starkare maning stod han inte längre
emot: han kastade sig ut ur sängen; trevande
i mörkret närmade han sig dörren. Han ville ej
öppna den. Denna låsta dörr ingav honom
lugn — och se, då han tveksamt rörde vid
handtaget märkte han att dörren gled upp ...
Full av bestörtning, stängde han den
sakta; han öppnade den, han stängde den
ännu en gång. Hade den inte varit stängd
för en stund sedan? Jo, säkerligen? Vem hade
då låst upp den? ... Hans hjärtas häftiga slag
kvävde honom. Han lutade sig mot sängen,
han satte sig för att hämta andan. Han var
lamslagen av lidelse, den berövade honom
förmågan att se, att fatta, att göra minsta
rörelse. Hela hans kropp skälvde. Han greps
av skräck inför denna okända lycka, som han
under månader trånat efter, som nu var honom
så nära, utan avstånd eller hinder. Hur mycket
han än var i passionens våld, kände han en
plötslig fasa och motvilja för sina hetaste
önskningars uppfyllelse. Han blygdes över sitt
begär, blygdes över vad som skulle ske. Han
älskade för djupt för att våga njuta av sin
kärlek. Han bävade, han skulle velat fly
lyckan. Älska, älska I Måste man vanhelga
kärleken i samma stund man griper den?
Han återvände till dörren. Med handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
