Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - De skildes tidigt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 145
på låset, darrade han av kärlek och fruktan.
Han kunde inte besluta sig för att öppna.
Och på den andra sidan stod Sabine med
sina nakna fötter på stengolvet och ryste av
köld.
Sålunda tvekade de... Huru länge?
Timmar? Minuter? De visste inte om varandras
närhet och ändå visste de! De sträckte
armarna åt varandra — han förkrossad av en
känsla så stark, att den förtog honom modet
att handla. — Hon åter väntade, längtade och
bävade för att han skulle komma... och då
han äntligen beslöt sig för att gå in, hade
hon beslutit att skjuta för regeln igen.
Då kallade han sig själv en eländig dåre.
Han tryckte sig tätt mot dörren, han satte
munnen mot nyckelhålet och bönföll:
— öppna, öppna!
Han ropade hennes namn. Hon kunde
höra hans flämtande andetag. Hon stod bakom
dörren, orörlig, iskall, hackande tänderna, utan
att äga styrka nog varken att öppna eller att
gå tillbaka till sin säng.
Orkanen fortsatte, det knakade i träden
och smällde i huset. De kröpo till var sin
bädd, kroppsligen utmattade och med hjärtat
fyllt av sorg. Snart hördes tupparnas hesa
galande, den första gryningens svaga sken
lyste in genom de immiga rutorna. En eländig
10. — Jean-christophe. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
