Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Klockan var bara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
JEAN-CHRISTOPHE
Det svartnade för Christophes ögon. Han
reste sig. Han var nära att falla omkull.
Han klamrade sig fast vid bordet, stjälpte
omkull allt som stod därpå. Han skulle velat
skrika. Han led förskräckliga kval.
Kväljningar överföllo honom.
Rosa var alldeles bestört. Hon sökte
lindra hans plågor, höll honom om huvudet
och grät.
Så snart han förmådde tala sade han:
— Det är inte sant!
Han visste, att det var sant, men han ville
förneka det. Med hela sin vilja sökte han
omintetgöra det skedda. Då han såg tårarna
som strömmade utefter Rosas kinder tvivlade
han inte längre. Han snyftade högt.
Rosa lyfte upp huvudet.
— Christophe! sade hon.
Han låg nu med armarna utsträckta på
bordet och dolde ansiktet i händerna. Hon
böjde sig över honom:
— Christophe 1... Mamma kommer!...
Christophe rätade upp sig.
— Nej, nej, sade han. Hon får inte se
mig.
Han vacklade, förblindad av tårar. Hon
tog hans hand och ledde honom till en liten
vedbod med ingång från gården. Hon stängde
dörren. De voro i mörkret. Han sjönk redlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
