Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Han murade in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
JEAN-CHRISTOPHE
— Christophe ...
Han steg tyst upp, han blygdes över att
hon överraskat honom sålunda. Han borstade
av dammet och frågade hårt:
— Vad vill du?
Rosa sade förlägen:
— Förlåt mig, Christophe. Jag kom in...
jag har med mig ...
Han märkte att hon höll något i handen.
— Se här, sade hon och räckte honom det.
Jag bad Bertold att ge mig ett minne av
henne; jag tänkte det skulle göra dig nöje.
Det var en liten spegel i silverinfattning,
den lilla fickspegel i vilken hon timtals
brukade sitta och betrakta sig själv, mindre dock
av koketteri än av ren sysslolöshet.
Christophe grep den, han grep handen, som höll
i den.
— Å Resi, sade han.
Han överväldigades av hennes godhet och
av sin egen orättvisa. Följande en snabb
ingivelse föll han ’på knä framför henne och
kysste hennes hand.
— Förlåt, förlåt... stammade han.
Rosa fattade till en början inte vad han
menade; sedan förstod hon alltför väl. Hon
rodnade och darrade och begynte gråta. Hon
anade att han menade:
— Förlåt att jag är orättvis, förlåt att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
