Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Christophe begynte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
JEAN-CHRISTOPHE
— Nej.
Han släppte henne. Denna barnsliga
likgiltighet förkrossade honom. Stackars Sabine!
Hos barnet återfanns ändå en del av henne...
Ack, så litet! Barnet liknade inte modern;
det hade levat i henne, men det var ej hon.
Från sin första hemlighetsfulla vistelseort
hade det blott bibehållit en lätt doft erinrande
om den döda: vissa tonfall, sättet att knipa
ihop läpparna och böja på huvudet. Allt det
övriga tillhörde en annan, och denne okände
blandad med Sabines väsen ingav Christophe
motvilja, utan att han ville erkänna det.
Endast inom sitt eget jag återfann
Christophe Sabines bild. överallt följde hon
honom, hon svävade kring honom; men helt
förenad med henne kände han sig blott då han
var ensam. Ingenstädes var hon honom
närmare än i tillflykten uppe på kullen
långtifrån allas blickar, mitt i detta landskap, fyllt
av hennes minne. Han tillryggalade många
mil för att komma dit. Han sprang uppför
backen, hans hjärta klappade som vid ett möte
med den älskade, och i själva verket var det
ett möte. Så snart han nått dit, lade han sig
på marken — samma jord där hennes kropp
vilade. — Han slöt ögonen: hon bemäktigade
sig honom. Han såg ej hennes drag, han hörde
ej hennes röst; han behövde det ej. Hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
