Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Christophe begynte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
JEAN-CHRISTOPHE
timme, en timme, två timmar kanske, märkte
han att hans tankar stodo stilla. Dalens
mångfaldiga ljud: slussarnas forsande, två
getter, som med ett entonigt klockpingel
betade längs sluttningen, vindens sus i de
smäckra små träden vid vilkas fot han låg
utsträckt, alltsammans dränkte hans
medvetande, som, likt en svamp, girigt uppsög varje
nytt intryck. Han vredgades på sin tanke;
den måste lyda honom, den måste gripa tag i
den försvunna bild som dock skulle binda hela
hans liv. Men tanken sökte förgäves svinga
sig upp; matt och rådbråkad föll den tillbaka
för att med en lättnadens suck överlämna sig
åt de yttre förnimmelsernas lättjefulla ström.
Han skakade av sig dvalan. Han
genomströvade nejden alltjämt på jakt efter Sabines
lätta spår. Han sökte henne i fickspegeln, som
mottagit hennes leende, han sökte henne vid
flodbrädden, där hon doppat sina händer i
vattnet. Men både spegeln och vattnet visade
honom blott hans egen bild. Motsatsen till
vad han åsyftat inträffade; den livliga
rörelsen ute i friska luften värmde hans blod och
väckte upp musiken inom honom; men ännu
ville han bedraga sig själv.
— Ack, Sabine! suckade han.
Han tillägnade henne de sånger han
komponerade. Sålunda ville han låta sin kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
