Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Christophe begynte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 181
och sin sorg leva upp på nytt. Visserligen
återuppväcktes kärleken och sorgen, men hur
han än betedde sig, kom den stackars Sabine
ej till sin fulla rätt. Kärleken och sorgen
blickade ofrivilligt mot framtiden och vände
sig bort från det förflutna. En ny
ungdomskraft spirade fram. Hans sorg, hans saknad,
lians kyska, glödande kärlek, hans
tillbaka-trängda begär stegrade blott den feber, som
rasade i hans inre. Trots sorgen klappade
hans hjärta i jublande takt; hänryckta,
berusande stormade melodierna fram. Allt firade
livets återuppståndelse, själva vemodet erhöll
en festlig prägel. Christophe var alltför ärlig
för att länge fortsätta med ett dylikt
självbedrägeri. Han föraktade sig, men vad hjälpte
väl det; livet grep honom i flykten. Med
själen ännu full av dödens skugga, med
kroppen fylld av sjudande liv, överlämnade
han sig åt sin pånyttfödda styrka. Smärta,
medlidande, förtvivlan, oersättliga förluster,
gapande sår, dödens alla plågor intensifierade
blott den meningslösa yrande livsglädje, som
hetsar och jagar starka naturer genom att
stinga dem till blods med kvalens sporre.
Christophe visste dock, att han i själens
underjordiska gömslen ägde en helgad
oåtkomlig fristad, där Sabines skugga var troget
förvarad. Livets häftiga ström skulle aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
