Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
JEAN-CHRISTOPHE
stor blond flicka, som krupit upp på en mur,
där hon höll sig fast vid en tjock trädgren,
under det att hon glupskt slukade dess
rikedom av små blå plommon. De blevo båda
bestörta; så brast hon i skratt, och han gjorde
likaledes. Hon var behaglig att se på med
sitt runda ansikte, omgivet av ljuslockigt hår,
som bildade en gyllene sky kring hennes
rosenkinder; hon hade stora blå ögon och en
retsam liten uppnäsa. Hennes lilla röda mun
visade en bländande vit tandrad med skarpa,
en smula framskjutande hörntänder. Hakan
var fyllig. Hela hennes yppiga gestalt var
välskapad och kraftigt hoptimrad. Han
till-ropade henne ett muntert: — God aptit! och
ville fortsätta vägen fram, men hon svarade:
— Hör nu, vill ni inte hjälpa mig ned?
Jag kan inte...
Han vände om och frågade hur hon burit
sig åt för att komma upp.
— Å, det går alltid för sig att klättra upp.
— Isynnerhet då det hänger lockande
frukter över ens huvud.
— Ja visst, ja! Men då man ätit sig mätt,
orkar man ingenting...
Han tittade på henne, där hon satt
uppflugen och sade:
— Ni tar er riktigt bra ut. Sitt lugnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
