Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
JEAN-CHRISTOPHE
Hon böjde sig ned och hoppade i hans
armar. Hur stark han än var, vacklade han
under bördan och var nära att falla
baklänges. De voro lika långa, deras ansikten
snuddade vid varandra. Han kysste hennes
läppar, som ännu voro fuktiga och söta av
plommonsaften. Hon återgäldade hans kyss
utan att krångla.
— Vart skall ni gå? frågade han.
— Jag vet inte.
— Är ni ensam?
— Nej, jag hade några vänner med mig,
men jag har tappat bort dem. Hallå! skrek
hon plötsligt.
Ingen svarade.
Hon brydde sig inte vidare om saken.
De började att gå på en slump rakt fram.
— Och ni. Vart skall ni gå?
— Det vet jag inte heller.
— Utmärkt! Då följas vi åt.
Hon tog några plommon ur sitt
halvöppna klänningsliv och började bita i dem.
— Ni blir bestämt sjuk.
— Visst inte. Jag äter dem dagen i ända.
Genom det uppknäppta livet syntes linn-
tyget.
— Nu äro de alldeles varma, sade hon.
— Få se!
Storskrattande gav hon honom ett plom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
