Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
JEAN-CHRISTOPHE
göra stora omvägar till höger och vänster. De
skreko sig alldeles hesa. Hon lät dem hållas,
varefter hon ögonblickligen sprang och
ropade i motsatt riktning. Slutligen tröttnade
de på leken, säkra om, att det bästa sättet att
få tag i henne, var att inte söka henne. De
ropade:
— Lycklig resa!
och vandrade sjungande vidare.
Hon blev ursinnig över att de så litet
brydde sig om henne. Visserligen hade hon
försökt att bli dem kvitt, men det förtretade
henne att de så lätt togo sitt parti. Christophe
gjorde en slät figur. Detta slags
kurra-gömma tillsammans med en flicka, som han
inte kände, roade honom föga, och det föll
honom inte in att begagna sig av deras
tillfälliga ensamhet. Hon tänkte inte heller
därpå. I sin förargelse glömde hon Christopha
— Det är stor skam! sade hon. Nu
lämnar de ju mig i sticket.
— Ja men, det var ju ni som ville ha det
så, svarade Christophe.
— Visst inte!
— Ni rymde ju ifrån dem.
— Om jag gömmer mig, är det min affär
och inte deras. Det är deras plikt att söka
rätt på mig. Tänk, om jag gått vilse!
Hon jämrade sig högljutt över denna rys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
