Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 191
liga möjlighet... om nu bara motsatsen till
vad som hänt verkligen hade inträffat.
— Jag skall minsann ruska upp dem.
Hon vände tillbaka med långa steg.
Under vägen erinrade hon sig Christophe
och tittade skrattande på honom, men just nu
hade den lilla onda ande, som för en stund
sedan regerade henne, flugit bort, och tills
vidare såg hon med likgiltiga ögon på
Christophe. Dessutom var hon hungrig och
mindes att kvällsvarden väntade. Hon hade brått
att återfinna sina vänner på värdshuset. Hon
tog Christophes arm, stödde sig tungt på den
och klagade över att hon var alldeles
uttröttad. Detta hindrade henne emellertid ej ifrån
att bära sig åt som en riktig toka och att
under skrik och skratt draga Christophe med
sig utför en backe.
De började prata. Hon fick veta vem han
var. Hon kände inte alls till hans namn och
visade föga aktning för hans yrke som
musiker. Han erfor att hon var butiksfröken
i en modehandel på Kaiserstrasse — stadens
finaste gata. Hon hette Adelheid, vännerna
kallade henne Ada. Hennes följeslagare voro
en väninna, som arbetade i samma affär, samt
två hyggliga unga män, den ene kontorist i
Weillers bank, den andre biträde i ett
konfektionsmagasin. De använde helgdagen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
