Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
JEAN-CHRISTOPHE
propeller. Nu övergåvo de vägen och sprungo
över fälten. Slutligen nådde de Rhens strand
en bra bit från anhaltstationen. Deras lugn
stördes inte därav. Ada hade glömt sin
trötthet. Det tycktes dem, att de skulle kunnat
vandra så bela natten på det mjuka gräset,
omflutna av dimman, som blev våtare och
tätare för varje minut; hela floden var snart
inhöljd i en månvit slöja. Båten tutade, det
osynliga vidundret avlägsnade sig tungt. De
skrattade och sade:
— Vi tar nästa båt.
På den mjuka sanden bröto sig små
krusiga svallvågor.
Vid anhaltstationen sade man dem:
— Den sista båten har gått.
Christophes hjärta bultade hårt. Adas
hand slöt sig fastare om hans arm.
— Å, sade hon, det blir väl någon råd i
morgon.
Några steg längre bort vid flodbrädden
skymtade de i en töcknig ljus ring en lyktas
matta sken. Snart lyste det från fönstren i
ett litet värdshus.
De kommo in i en liten trädgård. Sanden
knastrade under deras fötter, de trevade sig
fram till trappan. Inne i huset började man
redan att släcka. Ada höll fortfarande
Christophe under armen och begärde ett rum. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
