Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Efter den regniga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 195
Plötsligt tryckte hon sig intill honom.
Christophes mun mötte Adas hår, fuktigt av
dimma; han kysste hennes ögon, hennes
näsborrar, hennes runda kinder och den ena
mungipan; ban sökte och fann hennes läppar...
De andra hade gått ut; de ropade:
— Ada!
Hon och han förblevo orörliga, de andades
knappt, tätt slutna till varandra.
De hörde Myrrha säga:
— De har nog gått i förväg.
Kamraternas steg avlägsnade sig i natten.
De omfamnade varandra ännu fastare,
kvävande lidelsefulla ord under heta kyssar.
En kyrkklocka slog i fjärran. De sleto sig
ur varandras armar; de måste skynda till
stationen. Utan ett ord började de gå hand i
hand, hållande varandra under armen. Han
rättade sina steg efter hennes korta och
bestämda steg. Vägen var tom, landet låg öde.
På tio meters avstånd kunde de inte skönja
det minsta. Säkra och lugna vandrade de rakt
in i den förtrollande natten utan att ens stöta
mot en sten. Som de redan voro betydligt
försenade, togo de en genväg. Gångstigen, som
till att börja med ledde ned genom
vingårdarna, begynte åter att stiga och slingrade sig
i långa krökar längs sluttningen. De hörde
tvärsigenom diset flodens brus och ångbåtens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
