Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Det flämtande skenet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
JEAN-CHRISTOPHE
Det flämtande skenet utifrån trädgården
har slocknat. Allt slocknar ...
Natten... Djupet... Varken ljus eller
medvetande... Livet. Livets ursprungliga
krafter, dunkla, förtärande! Den allsmäktiga
glädjen! Den sönderslitande glädjen! Jublet,
som drager hela varelsen till sig, såsom
tomrummet drager den fallande stenen! Begärets
virvel, som suger ut varje tanke. Den
vansinniga yrande Lag, som låter oräkneliga
världar rulla fram i rymdernas natt...
Natten... Sammanblandade andedrag!
Sammansmältande kroppars gyllene värme!
Dvalans avgrunder, i vilka de samfällt
uppslukas ... Natten... en rad ändlösa nätter,
timmar, som äro sekel, sekunder, som likna
döden ... Natten ... gemensamma drömmar,
ord framviskade med slutna ögon, den flyktiga
ljuva beröringen av nakna fötter, som
halvsovande söka varandra, gråten, skrattet,
lyckan att älska, medan allt annat utplånas,
att tillsammans sjunka ned i sömnens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
