Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Ångbåten, som frustade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 207
— Som vad?
— Som jag kommer för sent! svarade hon
missnöjd.
Han vågade inte fråga vilka skäl hon haft
de andra gångerna.
— Vad skall du säga?
— Att min mor är sjuk ... död ... Vad
vet jag!
Han blev pinsamt berörd av hennes
lättsinniga talesätt.
— Jag skulle önska att du inte narrades.
Hon blev ond.
— Jag narras aldrig... För resten kan
jag väl inte säga henne...
Han frågade till hälften spefullt, till
hälften allvarligt:
— Varför inte?
Hon skrattade, ryckte på axlarna och sade
att han var rå och illa uppfostrad och att
hon redan bett honom att inte säga du till
henne.
— Har jag inte rätt till det?
— Visst inte!
— Efter vad som skett!
— Det har inte skett någonting alls.
Hon såg trotsigt på honom och
småskrattade. Det värsta var, att ehuru hon nu
skämtade, kände lian tydligt hur lätt hon skulle
kunnat på allvar bedyra samma sak, ja, nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
