Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han tog nu del i...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
JEAN-CHRISTOPHE
inte begripa något. Om hon åtminstone gått
in på sin egen begränsning! Hur mycket
högre älskade ban henne inte då hon någon
gång belt enkelt behagade visa sina naturliga
fel och förtjänster, i stället för att vilja
imponera på sig själv och andra.
I grund och botten hade hon inte alls
någon lust att tänka. Hon brydde sig endast
om att äta, dricka, dansa, skrika, skratta, sova.
Hon ville vara lycklig, och det hade ju varit
utmärkt om hon åtminstone nått sitt mål.
Lat, sinnlig, begiven på mat och dryck och så
oskrymtat självisk, att det både roade och
upprörde Christophe, var hon utrustad med
ungefär alla de laster, som borde göra livet
angenämt för ägaren till dem om ej för
omgivningen. (Ett förnöjt och vackert ansikte har
dock alltid sitt värde genom att utstråla
lyckan vida omkring.) Fast hon sålunda hade
så många skäl att vara belåten med sig själv
och tillvaron, ägde Ada ej ens talangen att
inse sina förmåner. Vacker, stor och stark,
översvallande av livsglädje, ungdom och
sundhet, bekymrade hon sig dock oupphörligt över
sin hälsa. Hon talade om sin svaghet, ehuru
hon hade en glupsk aptit och åt för fyra. Hon
jämrade sig utan avbrott: hon orkade inte
släpa sig fram, hon kvävdes, hon hade ont i
huvudet, i fötterna, i magen — i själen. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
