Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han tog nu del i...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 213
fruktade allting och var vansinnigt vidskeplig.
Jämt och ständigt upptäckte hon
olycksbådande tecken. Korslagda knivar eller gafflar,
gästernas antal, ett kullstjälpt saltkar; allt
gav anledning till invecklade
besvärjelseformer, som man noga måste utföra för att
sålunda avvända oturen. Då hon var ute,
räknade hon kråkorna och iakttog ängsligt åt
vilket håll de flögo. Hon synade
uppmärksamt marken framför sina fötter och utbrast
i högljudd klagan ifall hon redan på
förmiddagen råkade få se en spindel. Det fanns då
ingen annan utväg, om man ville fortsätta
promenaden, än att söka inbilla henne, att
klockan var över tolv och att sålunda — enligt
folktron — det lilla djuret inte längre
bebådade sorg utan lycka. Hon var rädd för sina
drömmar och berättade dem utförligt. I flera
timmar kunde hon söka erinra sig en eller
annan bortglömd detalj och lion skonade inte
Christophe för de mest långrandiga
utläggningar. Det var en enda röra av galenskaper,
som handlade om bröllop, dödsfall,
sömmerskor, prinsar, om löjliga och ibland
oanständiga saker. Han måste lyssna och giva råd.
Ibland levde hon en hel dag under intrycket
av dessa orimliga bilder. Tillvaron
misshagade henne. Hon hade en tarvlig
uppfattning om människor och ting, hon tråkade ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
