Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Intet kunde vara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 223
— Hur kan det vara möjligt? ... Hur är
jag beskaffad? ...
Men strömmen drog honom
oemotståndligt med sig. Han tyckte att livet var
brottsligt. Han blundade för att slippa se och få
leva vidare. Han hade ett så oövervinnligt
behov av att leva, att tro, att vara lycklig!...
Nej! Hans kärlek var ej föraktlig!... Han
visste att han kanske i sin kärlek till Ada
varken var klok eller förståndig eller ens
riktigt lycklig, men något lågt eller simpelt fanns
likväl inte däri. Även om man antog — vilket
han sökte betvivla — att Ada inte hade något
större andligt värde, varför blev hans kärlek
mindre ren för det? Kärleken bor hos den
som älskar, ej hos dess föremål. Kärlekens
värde är beroende av den älskande. Allt är
rent för den rene. Allt är rent hos den som
är stark och sund. Kärleken, som utsmyckar
somliga fåglar med de vackraste färger, bar
även förmågan att hos ädla själar framlocka
hjärtats rikaste skatter. Önskan att endast
bjuda det värdefullaste man äger leder till att
man så småningom endast finner
tillfredsställelse i de tankar och handlingar som
överensstämma med den fullkomliga bild som
kärleken utformat. Det ungdomens elddop som
stärker och härdar själen — kraftens och gläd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
