Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Intet kunde vara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
JEAN-CHRISTOPHE
kunde förbliva det förflutna trogen utan att
uppoffra det närvarande. Hon var ren och
kylig och visste ingenting varken om livet
eller om Christophe. Alla borde enligt henne
vara lika rena, rätliniga och plikten
undergivna som hon. Blygsam till hela sin varelse,
hade hon endast en stolthet, den att vara kysk
och ren. Denna renhet fordrade hon både av
sig själv och av andra. Hon kunde aldrig
förlåta Christophe att han sålunda förnedrade
sig själv.
Christophe skulle åtminstone velat tala
med henne, även om ban inte kunnat förklara
något — ty vad fanns egentligen att säga till
ett sådant ovetande puritanskt uppfostrat
barn? — Han ville blott bedyra, att ban var
hennes vän, att han satte värde på hennes
aktning, och att ban inte förverkat den. Han
önskade hindra henne från att så
meningslöst taga avstånd ifrån honom. Men Eosa
flydde honom, tyst och ogillande, och lian
visste att hon föraktade honom.
Han var både ond och ledsen. Han kände
att ban inte förtjänade hennes ringaktning,
och likväl oroade den honom: ban ansåg sig
skyldig, de bittraste förebråelser voro de som
han gjorde sig själv, då han tänkte på Sabine.
Han frågade sig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
