Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Intet kunde vara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 225
ute på gatan eller torget stanna och vänligt
skaka hand med en eller annan gladlynt
flicka, som hela kvarteret kände till, fast alla
anständiga kvinnor låtsades att inte se dem.
Hon överlämnade åt Gud rätten att skilja
på gott och ont, att straffa och förlåta. Av
andra begärde hon endast den smula
värmande medkänsla som behöves så väl för att
ömsesidigt göra livets börda lättare. Det
väsentligaste var för henne att vara god.
Men alltsedan hon bodde hos Vogels
märktes en förändring. Familjens
klandersjuka smittade henne, just emedan hon för
tillfället var nedslagen och utan motståndskraft.
Amalia tog henne om hand. Från morgon
till kväll under arbetets gång talade Amalia
allena och bibringade så småningom den
stackars Louisa vanan att fördöma och kritisera
allting. Fru Vogel drog sig ej heller för att
säga vad hon tänkte om Christophe. Louisas
lugn retade henne. Hon tyckte det var
opassande att Louisa så litet brydde sig om det
som så djupt upprörde dem, och hon nöjde sig
inte förrän hon lyckats störa Louisas ro.
Christophe märkte det snart nog. Louisa
vågade inte yttra några direkta förebråelser,
men hon kom dagligen fram med små, blyga,
envist ängsliga anmärkningar; han svarade
otåligt och hon tystnade, men han läste sorgen
15. — Jean-christophe. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
