Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade rätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 239
dock värde på hans tillgivenhet, och hon
brydde sig inte för tillfället om någon annan.
Alltsammans var bara skämt; hon tyckte om
att reta Christophe och hon fann nöje i att
leka med tvetydiga tankar, likt ett barn, som
njuter av att slaska i smutsigt vatten. Han
visste det. Han var inte ond på henne, men
han kände sig utledsen på alla osunda
diskussioner, på den upprepade dova kampen
mot hennes osunda grumliga väsen; och
likväl älskade han henne, såsom hon kanske
älskade honom... Han var trött på de
ansträngningar han måste göra för att bedraga
sig själv — trött ända till tårar. Han tänkte
sorgset: »Varför är hon sådan? Varför skola
dylika karaktärer finnas? Vad ändå livet är
tarvligt!» Men då det vackra ansiktet böjde
sig fram mot honom, log han ånyo. Han såg
hennes blå ögon, hennes skära hy och hennes
leende, en smula enfaldiga mun, som lät den
röda tungspetsen och de glänsande vita
tänderna skymta fram. Deras läppar vidrörde
nästan varandra. Han blickade på henne
liksom från en fjärran punkt, från en annan
värld, han såg henne avlägsna sig, förlora sig
i en dimma ... Nu såg ban henne inte. Han
hörde henne inte ... Han försjönk i en slags
ljus glömska; ban fantiserade om musik, om
sina planer och drömmar, om tusen ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
