Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade rätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
JEAN-CHRISTOPHE
främmande för Ada. Han hörde en melodi.
Lugnt utformade han den ... Vilken härlig
musik... så sorgsen... sorgsen intill döden!
Och dock mild, kärleksfull!... Ack, vad det
gör gott!... Så är det... så... Allt annat
är overkligt...
Någon ruskade honom i armen, en röst
ropade:
— Vad är det åt dig? Är du tokig?
Varför stirrar du på mig så där? Varför svarar
du inte?
Han återsåg hennes ögon. Vem var det? ...
— Jo visst... Han suckade.
Hon iakttog honom noga. Hon sökte
gissa vad han tänkte på. Hon förstod
ingenting. Hur hon än bar sig åt, fick hon aldrig
riktigt tag i honom. Det fanns alltid en dörr,
genom vilken ban kunde fly undan. Hon
rasade i smyg.
— Varför gråter du? frågade hon en gång,
då han kom tillbaka från en av dessa
sällsamma utflykter långt bort, i en annan
tillvaro.
Han strök handen över ögonen och kände
att de voro våta av tårar.
— Jag vet inte, sade han.
— Varför svarar du inte? Det är tredje
gången jag frågar dig om samma sak.
— Vad vill du? frågade han sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
