Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade grälat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 257
förtrolighet — detta förtjusande ansikte hade
stundtals ett så gott och rent uttryck, att
Christophe ängsligt frågade sig, varför det ej
stod bättre till dem emellan, varför de satte
sin lycka på spel, varför hon så ofta envisades
i att glömma de ljusa stunderna, att förneka
eller bekämpa det bästa i sitt eget väsen. —
Vilken sällsam tillfredsställelse kunde hon väl
ha av att — om blott i tanken — besudla
deras känslors renhet? Han fylldes av ett
gränslöst behov att tro på den han älskade,
och han sökte ännu en gång att glömma
verkligheten i en ljuv illusion. Han sade sig, att
lian kanske var orättvis, han ångrade, att han
misstänkte henne, och han kände samvetskval
för sin brist på försonlighet.
Han närmade sig henne och tilltalade
henne. Hon svarade kort, hon önskade inte
alls försona sig med honom. Han höll i sig
och viskade i hennes öra, att hon måste
lyssna till honom ett ögonblick i fred för de
andra. Hon följde honom motvilligt. Då de
hunnit på några stegs avstånd, så att varken
Myrrha eller Ernst kunde se dem, grep ban
häftigt hennes händer. Han had henne om
förlåtelse, ban knäföll mitt i skogen på de
torra löven. Han sade att ban inte kunde
leva i osämja med henne; ban kunde inte
glädjas åt utfärden, åt det strålande vädret,
17. — Jeen-Christephe. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
