Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade grälat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
JEAN-CHRISTOPHE
han förmådde inte njuta av något, inte ens
andas, då lian kände att hon avskydde honom;
han behövde hennes kärlek. Ja, han medgav
att han ofta var häftig, orättvis, otrevlig; lian
bad henne urskulda honom; felet låg just i
hans kärleks övermått; han tålde ingenting
lumpet inom sig själv, allt borde vara värdigt
henne och deras gemensamma förflutnas kära
minnen. Han erinrade henne om det första
mötet, om de första dagarna de tillbragt
tillsammans. Han bedyrade, att ban älskade
henne lika mycket, att han alltid skulle älska
henne. Hon finge bara inte draga sig ifrån
honom. Hon var allt för honom ...
Ada lyssnade leende, rörd, nästan
blidkad. Hon såg på honom med vänliga ögon,
ögon, som sade, att hon inte längre var ond,
att hon ändå älskade honom. De kysste
varandra och gingo vidare arm i arm i den
avlövade skogen. Hon tyckte, att Christophe
var riktigt snäll och hon var tacksam för
hans kärleksfulla ord, men hon släppte inte de
illfundiga planer hon hade i huvudet. Hon
tvekade dock, hon var redan mindre ivrig ...
Likväl fullföljde hon sin avsikt. Varför? Vem
kan förklara det? ... Emedan hon givit sig
själv ett löfte?... Ja, vem vet?... Kanske
tycktes det henne lustigt att just den dagen
bedraga sin vän för att riktig övertyga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
