Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade grälat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 263
— Gått vilse! Det är omöjligt; Ernst
känner till alla vägar.
En förflugen tanke for igenom
Chri-stophes huvud:
— Tänk om de kommit före oss och gått
ned igen, innan vi hunno hit.
Myrrha som låg på ryggen och tittade upp
i himlen, brast i ett så våldsamt skratt, att
hon kiknade. Christophe blev allt envisare,
ban ville gå ned till stationen, där ban
inbillade sig att de redan voro. Myrrha beslöt sig
äntligen för att tala:
— Det vore just rätta sättet att gå miste
om dem. De var ju aldrig fråga om stationen.
Vi skulle mötas här.
Han satte sig ånyo bredvid henne. Hon
gjorde uppenbart narr av hans iver. Han
kände hur hennes hånfulla blickar följde
honom. Han började bli allvarligt orolig —
för deras skull. Han misstrodde dem inte alls.
Han reste sig och talade om att gå tillbaka in
i skogen och söka dem, ropa på dem. Myrrha
småfnittrade. Hon hade dragit upp ur fickan
sax, nål och tråd och ordnade lugnt om
plymerna på sin hatt. Hon tycktes ämna
tillbringa hela dagen där.
— Nej, nej, dumbom, sade hon. Begriper
du inte, att om de ville komma, så kom de
nog självmant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
