Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade grälat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
JEAN-CHRISTOPHE
och betraktade landskapet. Myrrha såg på
Christophe.
Han vände sig glatt mot henne:
— Såna latmaskar. Jag sade dem ju på
förhand... Ja, vi får väl vänta!
Han sträckte ut sig i solen på den
hård-frusna fårade jorden.
— Låt oss vänta då, sade Myrrha och
tog av sin hatt.
Hennes ton lät så hånfull, att han reste
sig upp och tittade skarpt pä henne.
— Vad är det? sade hon lugnt.
— Vad sade du?
— Jag sade bara: Låt oss vänta då. Det
lönade sig verkligen inte att tvinga mig att
springa så fort.
— Det är sant.
De satte sig på den skrovliga marken och
väntade. Myrrha småsjöng en melodi och
Christophe gnolade några takter. Men han
tvärtystnade i var minut med örat på spänn.
— Jag tror jag hör dem.
Myrrha fortsatte att sjunga.
— Vill du vara tyst ett ögonblick.
Myrrha teg.
— Nej, det var ingenting.
Hon återtog sin sång.
Christophe kunde inte hålla sig stilla.
— De ha kanske gått vilse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
