Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade grälat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 265
— Vad du är dum, vad du är dum, min
käre vän!
Han ruskade henne häftigt.
— Skratta inte. Varför skrattar du? Du
skulle väl inte skratta om det var sant. Du
tycker ju om Ernst...
Hon fortsatte att skratta, drog honom till
sig och kysste honom. Omedvetet besvarade
ban hennes kyss. Men då han med sina ’
läppar vidrörde dessa läppar ännu varma av
broderns kyssar, kastade han sig våldsamt
tillbaka. Han höll hennes huvud på avstånd och
frågade:
— Visste du det? Hade ni kommit
överens? ...
Hon viskade leende:
— Ja!
Christophe skrek inte till. Han gjorde ej
en rörelse av vrede. Han öppnade munnen,
som om han inte kunde andas. Han slöt
ögonen och pressade händerna mot bröstet,
hans hjärta ville -brista. Plötsligt kastade han
sig ned på marken, gömde ansiktet i
händerna och överlämnade sig, som i barndomens
dagar, åt ett utbrott av leda och förtvivlan.
Myrrha, som var föga ömhjärtad, tyckte
dock, att det var synd om honom. Ett
ofrivilligt medlidande grep henne, hon böjde sig
fram och talade milt till honom. Men ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
