Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe hade grälat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
JEAN-CHRISTOPHE
knuffade med avsky undan henne och rusade
så hastigt upp, att hon blev rädd. Hon
behövde intet frukta; han varken orkade eller
ville hämnas. Han stirrade på henne och
förvred ansiktet i smärta.
— Eländiga! sade han. Du vet inte allt
det onda du gör...
Hon ville hålla honom tillbaka, men ban
flydde in i skogen. Han skulle velat spotta
ut hela sin vämjelse över dem. Deras råhet,
deras smutsiga själar, den skändliga delning,
de velat locka honom till, kvalde honom.
Han grät, han darrade, han snyftade. Han
avskydde henne. Han hatade dem alla tre.
Hans egen kropp och hans egen själ blevo
honom motbjudande. En virvelvind av förakt
rasade inom honom; redan länge hade den
dragit samman. Förr eller senare måste en
reaktion uppstå. Han måste en gång frigöra
sig från alla simpla tankar och låga
kompromisser, han måste slita sig ut ur den
kvalmiga, förpestade luft som ha,n vistats i under
f]era månader. Hans längtan att få älska, att
få behålla illusionen om den älskade, hade i
det längsta uppskjutit krisen; nu brast den
med ens lös; det var det bästa som kunde ske.
Ett bistert rensande luftdrag, en iskall
nordanstorm sopade undan alla osunda dimmor.
Vämjelsen hade med ett slag dödat kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
