Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe var befriad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
270
JEAN-CHRISTOPHE
visserligen inte längre, han kunde för en kort
stund ringakta kärleken; men dess klor hade
dock satt märke i hans själ, hela hans väsen
var genomsyrat därav; i hans hjärta fanns
ett hemskt tomrum, som måste fyllas. Det
tärande behov av ömhet och lycka, som
förbränner dem som en gång smakat kärleken,
fick lov att ersättas av en ny lidelse — om
det så vore en alldeles motsatt: — passionerat
förakt, högmodig renhet, hårdnackad tro på
egen dygd och självbehärskning. Men det
räckte ej långt, det förmådde ej mätta hans
hunger, det kunde endast bliva en
ögonblickets näring. Hans liv bestod nu i en följd
av häftiga reaktioner, av våldsamma språng
från en ytterlighet till en annan. Ibland ville
han böja sig under en omänsklig försakelses
ok: han åt inte, han drack endast vatten, han
slet ut sin kropp på långa vandringar och
överdrivet arbete, han nekade sig sömn, han
vägrade sig varje nöje. Ibland åter sade han
sig, att styrkan är det enda rättesnöret för
människor av hans art, och han hetsade sig
då i en vild jakt efter glädje och förströelse.
I båda fallen var han lika olycklig. Han
förmådde ej längre vara ensam. Han kunde ej
mer undgå ensamheten.
Den enda frälsningen skulle varit för
honom att finna en sann vän — Rosa möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
