Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe var befriad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 271
ligen — men fiendskapen mellan de tvenne
familjerna var nu fullständig. Christophe
hade blott en enda gång träffat Eosa. Hon
kom ut ur kyrkan. Han visste inte, om han
skulle tilltala henne; hon å sin sida gjorde
en lätt rörelse för att komma honom till
mötes, men då han ville tränga sig fram
genom folkmassan, vände hon bort ögonen, och
då han var henne belt nära, hälsade hon
kyligt och gick vidare. Han kände hennes
isande förakt, men han hade ingen
förnimmelse av den kärlek som ännu bodde i hennes
hjärta, ehuru hon gjort allt för att kväva
den. Hon trodde, att Christophe var dålig
och fördärvad och längre bort från henne än
någonsin. Sålunda förlorade de varandra för
all tid, och det var kanske bäst för dem båda.
Trots all sin godhet var hon ej tillräckligt
levande för att kunna förstå honom, och trots
sitt starka behov av tillgivenhet skulle han
ha kvävts i en medelmåttig tillvaro utan sorg
eller glädje och utan andrum. De skulle lidit
båda två — mest av att tillfoga varandra
smärta. Den otur som skilde dem åt var i det
stora hela en lycklig slump, såsom det ofta,
ja, nästan alltid händer — då det gäller de
starka och ihärdiga.
För tillfället var det en stor sorg och en
stor olycka för båda, men isynnerhet för Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
