Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe var befriad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
JEAN-CHRISTOPHE
dem, han fruktade för att gå hem, för att
befinna sig ansikte mot ansikte med sin egen
själ, sina begär och sina samvetskval. Han
var på väg att förfalla och han visste det.
Han sökte — och han såg obönhörligt i
Friedemanns person en bild av vad ban själv
var eller rättare sagt en dag skulle bliva.
Den kris av leda och misströstan som ban nu
genomlevde var så stor, att detta aningsfulla
hot, i stället för att väcka honom, blott ännu
mer förkrossade honom.
Han skulle gått under, om det varit
möjligt. Lyckligtvis äga människor av hans art
en drivfjäder och en seg motståndskraft
gentemot förödelsen som andra sakna. Han hade
en livsintensitet, en instinktiv avsky för död
och förfall som var klarsyntare än hans
intelligens, starkare än hans vilja. Omedvetet
besatt han även konstnärens sällsamma
kunskapsbegär och lidelsefulla opersonlighet,
säregna för var och en som undfått
skaparegåvan. Han kunde älska, lida, giva sig helt
i fröjd och sorg, ban förlorade aldrig förmågan
att skåda in i sig själv. Passionen brann i
hans inre, men den var inte ban. En
mångfald själar rörde sig inom honom i allt trängre
kretsar mot en enda fast punkt — okänd men
säker. Detta omedvetna dubbeltillstånd gav
sig isynnerhet till känna i de korta, svind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
