Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe var befriad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 273
han tyckte om att upprepa en gammal munks
kvinnofientliga ord, vilkas bitterhet just nu
beredde Christophe en frän njutning:
Femma mors animae.»
Mitt i sin andliga upplösning fann
Christophe en viss förströelse i de långa samtalen
med Friedemann. Han bedömde honom
likväl klart och skulle ej i längden kunnat trivas
med denne tarvlige spefågel, vars plumpa
skämt och förnekande livsåskådning till slut
blevo retsamma och smakade av maktlöshet,
men de verkade dock till en viss grad som
en befrielse från kälkborgarnas självgoda
dumhet. Ehuru Christophe sålunda föraktade
sin kamrat, kunde han ej längre vara honom
förutan. Man såg dem ständigt vid ett
kafébord tillsammans med några tvetydiga
förkomna individer, som hörde till Friedemanns
umgänge och voro ännu mindre värda än han.
De spelade, orerade och drucko kvällen i ända.
Då och då vaknade Christophe upp, den
kväljande lukten av öl, tobak och charkuteri varor
slog plötsligt emot honom; ban såg förvirrad
på sin omgivning och tänkte ångestfullt:
— Var är jag? Vilka äro dessa
människor? Vad har jag med dem att skaffa?
Deras infall och råa skratt äcklade
honom, men ban hade inte kraft att lämna
18. — Jean-christophe. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
