Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han kom hem och...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 279
— Den stackaren har blivit barn på nytt,
tänkte han. Han har förlorat minnet.
Gottfried såg verkligen gammal, skrumpen
och hopkrympt ut; han andades kort och
tungt. Christophe fortsatte att orera. Gottfried
axlade sin börda och gick tyst vidare. De
gingo hem tillsammans. Christophe fäktade
med armarna och skrek med full hals.
Gottfried småhostade och teg, men då Christophe
frågade honom om något, svarade Gottfried
och kallade honom åter för Melchior. Denna
gång frågade Christophe:
— Ja, men varför kallar du mig Melchior?
Jag heter ju Christophe, det vet du väl. Har
du glömt mitt namn?
Gottfried fortsatte att gå; han skakade på
huvudet och sade lugnt:
— Nej, du är Melchior. Jag känner nog
igen dig.
Christophe tvärstannade förskräckt.
Gottfried trippade vidare med små korta steg.
Christophe följde honom utan att finna ett ord
till svar. Då han passerade dörren till ett
musikkafé gick han fram till ingångens matta
spegelglas, som återgåvo gaslyktornas sken
och den öde folktomma gatan. Han såg sin
bild och igenkände Melchior! Han kom
alldeles förkrossad hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
