Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han kom hem och...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
JEAN-CHRISTOPHE
Han tillbringade natten — en ångestens
natt — med att rannsaka sig själv, att
undersöka varje skrymsle i sin själ. Nu förstod han
allt. Ja, han kände de laster och drifter som
hade vaknat inom honom; de ingåvo honom
avsky. Han erinrade sig sorgevakan bredvid
den döde Melchior; han tänkte på de
utfästelser och löften han då avgivit, han lät hela sitt
liv alltifrån den stunden draga förbi; alla
löften voro svikna. Yad hade han väl gjort
för sin Gud, för sin konst, för sin själ? Vad
hade han skapat för evigheten? Det fanns ej
en dag som inte blivit sönderbruten, förspilld,
besudlad. Ej ett verk, ej en tanke, ej en
varaktig ansträngning. Kaotiska begär, som stredo
mot varandra. Ökenvind, stoft, förintelse 1...
Vad hade det tjänat till at‡ vilja? Ingenting
av vad han velat, hade han utfört. Han hade
gjort motsatsen till vad han velat. Han hade
blivit det han inte ville vara: se där summan
av hans liv.
Han lade sig inte. Omkring klockan sex
om morgonen, då det ännu var mörkt, hörde
han Gottfried bereda sig till avfärd — ty
Gottfried hade inte kunnat förmås att stanna
längre; — i förbifarten kom han som vanligt
och hälsade på sin syster, men meddelade
strax, att han följande morgon skulle fortsätta
vandringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
