Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han kom hem och...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 281
Christophe gick ned. Gottfried såg hans
förgrämda ansikte, fårat och härjat av en
smärtans natt. Han smålog vänligt och
frågade om Christophe ville följa honom en bit
på vägen. De gingo ut innan dagen bräckt.
De behövde inte tala, de förstodo varandra.
Då de kommo förbi kyrkogården, sade
Gottfried :
— Skall vi gå in?
Han försummade aldrig att besöka
Jean-Michels och Melchiors gravar, då han var på
genomresa. Christophe hade inte varit där
på ett år. Gottfried knäföll framför Melchiors
sista viloplats och sade:
— Vi skola be Gud, att han låter dem
sova gott, så att de inte komma och oroa oss.
Det fanns i hans tankar en sällsam
blandning av vidskepelse och klart sunt förnuft:
Christophe häpnade ofta däröver, men denna
gång fattade han alltför väl tankegången. De
yttrade inte ett ord, förrän de lämnat
kyrkogården.
De stängde den gnisslande järngrinden och
följde gångstigen, som slingrade sig längs
muren och kantade de frostbitna fälten, som
nu långsamt töade upp vid dagens inbrytande
strålar. Ovanför dem susade gravarnas
cypresser, från vilka snön smälte och droppade.
Christophe började gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
