Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Fri! Han kände...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe brast ut i skratt, han kastade
sin servett i luften.
— Kär!... ropade han. Nej minsann; du
kan vara lugn. Det är slut, slut för hela
livet. Usch då!
Han stjälpte i sig ett stort glas vatten.
Louisa tittade på honom en smula lugnad, så
ruskade hon på huvudet:
— Jo, det är just ett löfte att lita på;
kanske håller det till kvällen.
— Därmed är ju alltid något vunnet,
svarade han godlynt.
— Ja visst, svarade hon. Men vad kan
väl göra dig så beläten’?
— Jag är belåten; det är mer än nog.
Han satt nu mitt emot henne, stödde
armbågarna på bordet och försökte beskriva vad
han en gång skulle taga sig till. Hon hörde
på med ett ömt, misstroget småleende och
erinrade om att soppan kallnade. Han visste
att hon inte lyssnade riktigt, men det brydde
han sig inte om; han talade för egen
räkning.
De sågo leende på varandra. Ehuru hon
var stolt över sin son, fäste hon inte stor vikt
vid hans konstnärliga planer. Hon tänkte:
»bara han är lycklig! det är det
väsentligaste». — Under det han berusade sig med
sina egna ord, betraktade han sin mors kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
