Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Fri! Han kände...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
9
stilla sjö, som i fjärran förtonade i ett
blånande, gyllene dis. Efter en kvävande,
feberhet natt befann han sig åter vid stranden och
doppade benen i det friska vattnet, hans kropp
smektes av sommarmorgonens milda fläkt.
Han simmade långt bort utan att veta vart
han strävade, det betydde föga. Glädjen
bestod i att simma så där på en slump. Han
teg, han log, han lyssnade till själens tusende
röster; det myllrade av levande väsen, han
kunde ej särskilja dem, det svindlade för
honom, han erfor en bländande lycka. Han
njöt av alla okända krafter inom sig och
uppsköt lättjefullt att pröva sin makt. Han
domnade bort, segerstolt, berusad, mitt i den inre
uppblomstring som, efter flera månaders
hämmande förstelning, brast ut i en plötslig vår.
Modern ropade att frukosten var färdig.
Han gick ned, yr i huvudet som efter en lång
dags vistelse ute i det fria. En så intensiv
glädje strålade ut ifrån honom att Louisa
måste fråga vad som skett. Han svarade inte,
han bara tog henne om livet och tvingade
henne att dansa runt omkring matbordet, där
soppskålen stod och rykte. Louisa skrek
andtruten att han var alldeles tokig, så slog hon
ihop händerna och sade ängsligt:
— Herre Gud! Nu är ban bestämt kär
igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
