Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Men han var alltför...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
JEAN-CHRISTOPHE
blott med villkor att han inte vidrörde dem;
allt som ban lyekades nå var redan dött. Han
led Tantali kval; inom räckhåll hängde sköna
frukter som förvandlades till stenar så snart
ban fattade dem; tätt intill hans läppar
sorlade en frisk bäck, den vek undan så snart
han böjde sig ned.
För att lindra sin törst sökte han läska sig
vid de källor som han redan erövrat: sina
gamla verk... Vilken smaklös dryck. Vid
första klunken spottade han svärjande ut den.
Vad nu! Detta ljumma vatten, dessa tarvliga
melodier, de voro hans skapelse? Han läste
igenom sina kompositioner, de förfärade
honom. Han förstod ingenting; han begrep
inte hur han kunnat skriva dem. Han rodnade
inför sig själv. Då han gått igenom en sida,
som syntes honom enfaldigare än de andra,
gick han ibland och gömde sitt ansikte i
kudden liksom ett barn som skäms. Andra gånger
åter föreföllo hans verk honom så
genomlöjliga, att han rent av glömde att de voro
hans egna.
— Vilken idiot! utropade han.
Ingenting plågade honom värre än de
kompositioner där han velat uttrycka
kärlekssorger eller kärleksglädje. Han hoppade upp
från stolen som om en fluga stungit honom.
Han hamrade i bordet, bultade sig i huvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
