Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Hemkommen fick...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
JEAN-CHRISTOPHE
plågeri. Han anklagade sig, kanske kunde
lian ej bedöma saken, kanske var felet hans;
han hade blivit dum, idiotisk. — Nej, nej,
starkare än någonsin erfor ban dagens
strålande skönhet; friskare, kärleksfullare än
någonsin kände han livets givmilda överflöd;
hans bjärta bedrog honom ej.
Länge uppsköt ban att röra vid dem som
för honom voro de bästa, de renaste, den
Heligaste bland de Heliga; ban darrade vid blotta
tanken att tron på dem skulle svikta; men
ingenting förmår stå emot den obevekliga
instinkten bos en själ som är nog sann och
djärv för att våga gå till botten och se tingen
sådana de äro, även om det bittraste lidande
skulle bliva följden. Han öppnade de heliga
verken, ban offrade sitt sista försvar ... Vid
första ögonkastet såg ban att dessa
mästerverk ej voro fläckfriare än de andra. Han
saknade mod att fortsätta, stundtals stängde
ban boken — som Noaks son kastade han en
mantel över faderns blottade gestalt.
Sedan stod han där, nedbruten, mitt
ibland spillrorna. Han skulle hellre förlorat
en arm än han velat röra vid sina allra
heligaste illusioner. Han bar sorg i sitt hjärta,
men inom honom vällde livet fram, så ungt
och friskt att hans tro på konsten dock ej
rubbades. Med ynglingens troskyldiga över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
