Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Hemkommen fick...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
JEAN-CHRISTOPHE
både nyklassisk och marknadsmässig bjöd på
en väl avvägd blandning verklig oeb falsk
ädelhet, blid idealism och motbjudande
virtuositet. Han såg även Schubert, dränkt
under massor av genomskinligt färglöst
vatten. — Sagoålderns gamle vise, hjältetidens
halvgudar, profeterna, kyrkofäderna sparades
inte heller. Ej ens den store Sebastian, trenne
seklers mästare, han som bar inom sig det
förgångna och det framtida — Bach — var
kemiskt ren från varje lögn, skolvisdom eller
modegalenskap. Denne man, som skådat gud,
som levat i gud, förföll ibland, enligt
Christophe, till en sockersöt, andefattig religiositet
som smakade jesuit och rokoko. I några
kantater funnos melodier fulla av kärlekstrånad
(koketta dialoger mellan Jesus och själen) som
särskilt äcklade Christophe. Han tyckte sig
se rundkindade amoriner med knubbiga ben
och uppfästade draperier. Dessutom hade han
förnimmelsen av att den snillrike kantorn
alltid skrev i sitt väl tillbommade rum, där det
luktade kvavt och mögligt. I hans musik
svepte ej den stärkande luft från fria vidder
som slog en till mötes hos mindre skickliga men
manligare personligheter, såsom Beethoven
och Händel. Vad som sårade Christophe hos
alla kompositörer och främst hos de klassiska
var deras brist på frihet. Nästan alla deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
