Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Den stora dagen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
69
musikern; och det är ju solklart att en
fullvuxen man, som ser ut som folk är mest, är
bra mycket mindre intressant än en liten
par-vel i kolt som uppväcker nyfikenhet och berör
känslan.
Sedan han förgäves väntat på att salen
skulle fyllas beslöt Christophe att börja. Han
sökte övertyga sig om att det som skedde var
bäst: »få men verkligt goda vänner» — Hans
optimism höll dock inte länge ut.
Det ena stycket efter det andra hasplades
fram under tryckande tystnad. Det finnes en
slags tystnad som är bräddad med känsla,
färdig att svämma över. Men här fanns
ingenting. Ingenting alls! Eena
sömnaktig-heten! Tomma intet! Varje ton sjönk ned i
likgiltighetens avgrunder. Christophe anförde
orkestern och vände ryggen åt publiken, men
märkte icke desto mindre allt, som försiggick
i salongen. Han erfor det med de inre
känslo-spröt, som hos varje äkta musiker tillåter
honom att förnimma om det han spelar vinner
genklang i åhörarnas hjärta. Han fortsatte
att slå takten och egga upp sig själv, ehuru
ban genomisades av den ledsnadens dimma,
som ur parkett och loger steg upp bakom
honom.
Slutligen var uvertyren till ända; man
applåderade lamt och tystnade åter. Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
