Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Den stora dagen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
j EAN-CHRISTOPHE
stophe skulle föredragit om man skränat åt
honom. En vissling, ja, en enda vissling! Ett
livstecken! Åtminstone ett motstånd! Han
betraktade publiken, de stirrade på varandra,
de sökte läsa en åsikt i varandras ögon;
de funno ingenting och återföllo i
likgiltighet.
Musiken begynte ånyo, det var
symfoniens tur, Christophe härdade knappt ut;
många gånger höll han på att kasta
taktpinnen och att rusa bort. Den omgivande
apatien smittade honom. Han förstod
knappast vad han anförde, han förmådde inte
andas; han hade ett klart intryck av att allt
ramlade ned i en outgrundlig leda. De
ironiska viskningar, han väntat vid vissa
satser, uteblevo. Alla studerade programmet,
Christophe hörde pappersbladen rassla; därpå
förnyad tystnad tills sista ackordet
förklingade och en matt applåd intygade att man
begrep att det var slut. Tre eller fyra
bifallsyttringar bröto dock lös sedan de andra
upphört, men de väckte inte någon genklang och
bidrogo sålunda blott till att riktigt upplysa
publiken om hur tråkigt den haft.
Christophe hade satt sig mitt i orkestern.
Han vågade varken se till höger eller vänster.
Han hade lust att gråta och samtidigt darrade
lian av vrede. Han skulle velat resa sig upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
