Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Den stora dagen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
71
och ropa: »Ni tråka ut mig, ack, vad ni äro
odrägliga!... Gå er väg allesammans!» ...
Åhörarna vaknade nu upp en smula, de
väntade på sångerskan, som de voro vana att
mottaga med bifall. I den ocean av underliga
verk, där de irrade omkring utan kompass,
blev hon en säker välbekant ö, en tillflyktsort.
Christophe gissade deras tankar och skrattade
elakt. Sångerskan var fullt medveten om
publikens ivriga väntan, Christophe märkte
det nog på hennes drottninglika miner, då han
anmälde att det var hennes tur. De sågo
fientligt på varandra, Christophe stoppade
händerna i fickorna och lät henne gå ensam.
Hon gick förbi honom, snopen och ursinnig,
han följde uttråkad efter. Så snart hon
visade sig, bröt publiken ut i en hänförd
hyllning; det blev en lättnad. Ansiktena lyste
upp, kikarna kommo i rörelse. Säker om sin
makt, började hon en »Lied» enligt sin egen
metod. Utan att bry sig om Christophes
anmärkningar. Christophe, som skötte
ackompanjemanget, bleknade. Vid första ändring
hon företog slog han hårt på tangenterna och
ropade vredgat:
— Nej!
Hon fortsatte. Han viskade bakom henne
med dov och ilsken stämma:
— Nej, nej! Det är fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
