Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Till att börja med...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
j EAN-CHRISTOPHE
klassiska verk, där den melodiska skönheten
är väsentlig. Man hade i Tyskland glömt
slutet av 1700-talets fulländade musik. Glucks
och Mozarts rena stil, som likt Goethes poesi
tyckes bada i en klar italiensk dager,
förändrades och antog redan hos Weber en
glittrande, prålig karaktär samt klubbades
slutligen helt och hållet ned av Wagners triumf.
Valkyriorna och deras gälla skri svepte över
Hellas’ himmel. Odens tunga skyar kvävde
ljuset. Ingen tänkte mer på att sjunga musik,
man sjöng bara dikter. Smärre fel, slarviga
detaljer, ja, falska toner, betydde föga under
förevändning av att endast verkets helhet —
tanken — hade någon vikt...
»Tanken, ja, låtom oss tala om den.
Förstå ni den kanske? ... Ni må för resten
begripa den eller inte, ni måste behålla
aktning för formen i vilken den uppenbarat sig.
Musiken måste först och främst förbliva
musik.»
Den stora omsorg tyska konstnärer ägnade
åt tankens rätta uttryck var — enligt
Christophe — bara ett gott skämt. Uttryck!
Tanke! Vilket missbruk av ord! De skulle
funnit lika mycken tanke i en ullstrumpa som
i en staty av Michel Angelo. De spelade med
samma energi vad och vem som helst. För de
flesta var tonens omfång, larmet det väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
