Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Så pass långt hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
j EAN-CHRISTOPHE
Han observerade knappast om bon var vacker
eller ful. Då ban redan gått förbi henne vände
lian om, och utan att tänka efter om det
passade sig frågade ban:
— Har ni inte någon plats?
Hon rodnade och sade med utländsk
brytning:
— Nej.
— Jag bar en bel loge som jag inte kan
finna någon användning för. Vill ni dela den
med mig?
Hon rodnade ännu häftigare och bad om
ursäkt för att hon inte kunde säga ja.
Christophe kände sig besvärad av hennes envisa
vägran och gjorde i sin tur ursäkter medan
ban fortsatte att övertala henne. Allt var
förgäves, ehuru det klart syntes hur gärna hon
önskade komma. Han tog ett hastigt beslut:
— Hör på! Det finnes ett utmärkt sätt att
ordna den liär saken. Tag biljetten!... Jag
bryr mig inte om den. Jag har sett
alltsammans förut (han narrades), säkert skall det
göra er mycket mer nöje. Tag den bara!
Den unga flickan blev så rörd av hans
erbjudande och av hans vänliga ord att tårarna
sprungo henne i ögonen. Hon mumlade att
hon på inga villkor ville hindra honom från
att gå.
— Kom med då, sade ban leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
